Det finns en liten trappa upp till gröna linjen, när man kommer från blå linjen. I denna trappa ska folk som ska ned gå, likväl folk som behöver gå uppåt. Me andra ord ska alla samsas om samma trappa för sina kommande färdsätt när de hamnat rätt.

Jag använder denna trapp för att ta mig uppåt, och brukar därmed gå i bredd med mig själv. Jag själv tar inte särskilt mycket plats. Eftersom man håller till HÖGER i denna stad, är jag mycket noga att inte förarga mina medpassagerare att just hålla till höger var jag än befinner mig. Till HÖGER i denna trappa finns en ledstång. Denna ledstång är fastskruvad i en BETONGVÄGG. 

Folket som ska nedåt i denna trappa har dock inte samma uppfattning som jag och resten som går före eller efter mig i denna trapp. Nej, dessa festliga (skojar bara) går 2-3-4-5 i bredd och bara maler på så att vi andra egentligen borde bli ett med den där betongväggen jag nyss nämnde. Men som alla (?) vet, kan vi människor inte bli ett med den typen av material. Hur gärna vi än vill SÅ GÅR DET INTE! Om nu dessa stressade personer tycker att denna (och andra trappor för den delen) är får trånga, KLAGA då hos arkitekterna, som förmodligen inte kunde ana att Stockholm skulle överbefolkas av människor som aldrig lärt sig vara lite trevliga. VARFÖR kan inte andra ta det för vad det är? Måste alla vara så sjukt otrevliga och knuffas och bara andas i sin egen bubbla jämt? Ibland ser man verkligen att vissa tar sats för att riktigt kunna komma ännu närmare och få chansen att knuffas. Efter åratal har man lärt sig urskilja dem. Tråkigt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I min barndom så var alltid busskön längs MED bussen, alltså man stod i rad efter varandra från busstolpen (där bussnosen skulle komma att stå) och nedåt bussens stjärtparti. Den som stod först i kön klev givetvis på först också. Konstigare än så var...

Vi har fått en ny granne i vårt hus. Hörde från säljaren att det var en tystlåten människa. I flera månader har han hållit sig och sin familj gömd, men vi har dock hört att de hamrat och haft sig en längre period. Helst sena kvällar och på helgerna v...

Ibland händer det att man får en rejäl knuff i antingen ryggen eller i sidan på sin kropp. Detta sker ofta när man ställt sig för vidare färd upp i en rulltrappa. Då vet man att det sannolikt är en människa som har väldigt bråttom. Men så behöver det...

Mången dag är det då man som ensamgående person måste ge plats åt de som går eller står 2-4 stycken i bredd där det kanppt finns plats. T ex i en trappa, i anslutning till en rulltrappa (upp eller ned), utanför en entré eller vad det nu kan vara. I m...

Har en oerhörd fascination för dessa människor som formligen springer omkull en på perrongen då tunnelbanetåget tuffar in på stationen. När det dessutom handlar om att tåget är tomt på folk, är det än mer spännande att se dessa människor med stirrand...