Mången dag är det då man som ensamgående person måste ge plats åt de som går eller står 2-4 stycken i bredd där det kanppt finns plats. T ex i en trappa, i anslutning till en rulltrappa (upp eller ned), utanför en entré eller vad det nu kan vara. I morse hade jag varit och handlat åt min sjuka son, och skulle därefter hem igen. På trottoaren stod två barnvagnar med respektive mamma, och sedan deras vänninor. Med andra ord var just den delen av trottoaren totalt oframkomlig för mig och andra gående. Som de flesta vet, är det vinter och skorna de slinter på den hala isen som inte direkt sandar sig själv. Dessa 4 personer gjorde inte en ansats till att maka på sig när jag närmade mig, så jag förberedde mig på det vanliga uttjatade; "-förlåt, men kan jag få komma förbi?" Men tro för allt i världen inte att det lönade sig! Icke! Istället fick jag treva mig ut i gatan, på hala isfläckar och försöka stappla mig förbi dessa strängt upptagna personer.

Sånt här beteende har jag mycket svårt att förstå faktiskt. I själva verket begriper jag det inte alls. Och vad överför det till deras och andras barn i det långa loppet? Jo, gissa. Att man skiter i andra och låter sig själv gå först.

Hej pårej!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det finns en liten trappa upp till gröna linjen, när man kommer från blå linjen. I denna trappa ska folk som ska ned gå, likväl folk som behöver gå uppåt. Me andra ord ska alla samsas om samma trappa för sina kommande färdsätt när de hamnat rätt.  ...

I min barndom så var alltid busskön längs MED bussen, alltså man stod i rad efter varandra från busstolpen (där bussnosen skulle komma att stå) och nedåt bussens stjärtparti. Den som stod först i kön klev givetvis på först också. Konstigare än så var...

Vi har fått en ny granne i vårt hus. Hörde från säljaren att det var en tystlåten människa. I flera månader har han hållit sig och sin familj gömd, men vi har dock hört att de hamrat och haft sig en längre period. Helst sena kvällar och på helgerna v...

Ibland händer det att man får en rejäl knuff i antingen ryggen eller i sidan på sin kropp. Detta sker ofta när man ställt sig för vidare färd upp i en rulltrappa. Då vet man att det sannolikt är en människa som har väldigt bråttom. Men så behöver det...

Har en oerhörd fascination för dessa människor som formligen springer omkull en på perrongen då tunnelbanetåget tuffar in på stationen. När det dessutom handlar om att tåget är tomt på folk, är det än mer spännande att se dessa människor med stirrand...